Sliversmidje

Ring

Det var roligt och lärorikt att få en inblick i silversmide, och att se hur de hade det i sin verkstad på HDK. 

Jag valde att tillverka en nätt silverring som skulle vara rundad till formen.

Svarvning - Ljusstakar

Försök 2 och 3 - Pröva och ompröva

Jag tog en ny bit trä och gjorde samma förberedelser som jag gjorde med den första biten. Men denna gången förborrade jag även ett värmeljushål med hjälp utav pelarborren innan jag började bearbeta den i svarven. Jag hade min första ljusstake som mall framför mig när jag svarvade, i detta stadiet tänkte jag att de skulle bli en trio ljusstakar, i olika storlekar men med liknande former. Det gick bra att svarva, ibland högg skärstålet fast i materialet och jag fick svarva lite till för att få det jämnt på nytt.

Under bearbetning.

Jag påbörjade sedan en tredje ljusstake, även denna träkub förberedde jag och förborrade hål för ett värmeljus. När jag var klar med mina ljusstakar satte jag fast dem i svarven på nytt och slipande dem med sandpapper. Först med ett grövre och sedan finare och finare.

Slutligen valde jag att betsa och lacka de två sista ljusstakarna.
(I skrivande stund står de på torkning)

Betsade

Lackerings hjälparen

Ny lackade

Jag beslutade mig för att den första ljusstaken inte skulle få bli någon ljusstake utan endast ett första försök.

Svarvning - Svarva i torrt trä

Försök 1 - Ljusstake

Efter mitt försök med svarvning i fuktigt trä så ville jag testa att svarva i torrt trä.
Vi hade innan vi började svarva förberett träbitar i torrt trä genom att markera ut mitten i ena botten med en syl och mitten på den andra botten med ett kryss. Sedan hyvlade vi bort kanterna så att kuben blev åttahörning istället för en fyrhörning.

 

 

Jag tog min förberedda träbit och började experimentera på träbiten med skärstålet i svarven. Under tiden som jag svarvade bestämde jag mig för att träbiten skulle formas till en hög ljusstake till ett värmeljus. Till slut var det inte så mycket material kvar på ljusstaken, den var väldigt smal och kändes vinglig när jag ställde den på ett plant underlag. 

Innan slipning

Efter slipning

När jag visade upp den för Markus och sa att jag tänkte att det skulle bli en ljusstake sa han att det hade varit bättre om jag hade gjort hålet för värmeljuset först. Nu skulle det vara svårt att göra hålet utan att det skulle bli märken på ljusstaken av att man spände fast den. 

Jag beslutade mig för att pröva igen... 

Svarvning - Introduktion till tekniken

Skål

Inom svarvning var jag helt novis men jag blev snabbt exalterad över hantverksteknikens möjligheter. På introduktionen till svarvning fick vi prova att svarva i färskt björkträ. Vår uppgift var att tillverka en skål av materialet. Det var stundtals utmanande att få till rätt sorts svarvning, att inte skrapsvarva utan skärsvarva. Jag bearbetade skålens utsida och sedan dess insida.

Skålen blev mindre än jag hade trott från början. Så fort jag råkade vinka skärstålet fel hög stålet i materialet och jag fick bearbeta bort material för att få skålens yta jämn igen. Vi hade även blivit varnade för att ta bort för mycket material i botten, vilket kunde orsaka hål, jag applicerade denna varning på hela skålen och kände mig klar med den när den var ca 0,5-1 cm tjock. Jag var rädd att ta bort för mycket material så att skålen skulle bli för tunn och klen. 

När jag kom tillbaka dag 2 hade min skål spruckit när den torkat. Jag fick då veta att om jag gjort den tunnare hade risken för sprickor minskat samt om jag hade låtit den torka långsamt i till exempel en påse. Varför kunde jag inte fått denna information när jag kom och sa att jag tyckte att jag var klar med skålen? Hör det till kunskap som jag förväntas ha som nybörjare? 

Jag hade gärna svarvat en ny skål om tiden hade räckt till under kursen. Jag tror däremot att svarvning är en teknik som jag skulle vilja fördjupa mina kunskaper i.

Utsidan klar.

Limfogning - Pröva och ompröva

Bricka

För att utveckla mina kunskaper inom limfogning valde jag att göra ytligare en limfog. Denna gången testade jag att göra lamellerna smalare samt att jag bytte trämaterial, istället för furu provade jag ek.  

Den största skillnaden som jag upplevde när jag tillverkade limfogsplattorna i olika material var att ek var ett hårdare material och inte kunde bearbetas lika hårt (max 1,5 mm åt gången) i hyveln som furu.

Av limfogen i ek tillverkade jag en bricka. Eftersom jag ville att brickan skulle var så lätt att bära som möjligt valde jag att hyvla den ganska tunn. Jag tillverkade en ram som jag satte på brickan för att saker som man lägger på den inte ska glida av.

Limfogning - Låda

Förvaringslåda

I introduktionen till maskinerna så fick vi bearbeta varsin bit furuplanka ca 50 cm lång. Jag bearbetade plankan med rikthyveln, planhyvel, justeringssåg och sågade den till lameller med bandsågen. Sedan sammanfogade jag lamellbitarna till en limfogsplatta. 

Illustration av furuplankan sågad i bitar. 

Trekanten ritas på plankan innan sågning för att man ska kunna hålla reda på hur bitarna satt ihop från början (hur plankans träfibrer ligger). De röda och blå prickarna hör ihop med nästa bild för att illustrera hur man lägger ut bitarna för att få ett så plant slutresultat som möjligt. 

Jag valde att tillverka en låda med lock utav min limfogsplatta. Jag gjorde en skiss och drog igång. Arbetet med lådan flöt på smidigt och jag känner mig nöjd med den.

Jag valde att utforma locket till lådan annorlunda. Jag ville gärna kombinera material och tekniker och kom på ett sätt att göra detta på. Jag bestämde mig för att göra en genomskinligt lock som jag skulle dekorera med en text i korsstygn.

Jag sågade ut en bit plexiglas, jag använde mig till en början av en maskinell kontursåg men den gjorde glaset för varmt så plasten smälte ihop bakom sågklingan, istället använde jag mig utav en japansåg. Det fungerade bra. Svårigheten med plexiglasskivan var att jag inte visste exakt hur stor jag skulle göra den. Jag sågade om flera gånger innan jag fick den i ett mått som passade min låda.

Jag skissade en text på ett rutat papper som jag sedan ”täckte” med kryss, de tänkta korsstygnen. Jag valde att göra ganska stora kryss eftersom jag inte visste hur väl plexiglasskivan skulle acceptera borrmaskinens hål. Det gick över förväntan att borra hål i plexiglaset. Jag tog med glaset hem och sydde korsstygn på det på kvällen.

Jag hade en tanke om att träramen som skulle omge plexiglaset skulle få runda kanter med hjälp utav fräsen, samt att jag skulle fräsa ur där glasskivan skulle ligga. I verkligheten blev denna processen en stor säkerhetsrisk. Mina bitar var små och fingrarna kom väldigt nära bordsfräsen (och bitarna var svåra att spänna fast på ett bra sätt på överhandsfräsen). Efter några försök gav jag upp och tänkte om. Jag bestämde att ramverket skulle ligga på lådan istället för att täcka lådans kant.

Slöjdsalens maskiner

Maskiner

Okej, det är bara att erkänna! Stora maskiner som låter mycket och kan orsaka stor skada var inte mina favoriter när kursen började. Jag var rädd för dem och tyckte att det var så otäckt att ha fingrarna nära band- och cirkelsågen (justeringssågen). Men efter god handledning och stöd från kurskamrater manövrerar jag nu alla maskiner i slöjdsalen själv, och med glädje dessutom! Jag älskar hur de kan hjälpa mig i min framställning av föremål genom att kapa, klyva, hyvla, borra och slipa. Jag känner mig trygg och säker när jag använder dem och gillar hur de erbjuder möjligheter som jag tidigare tyckte begränsade min skapandeprocess.