Sliversmidje

Ring

Det var roligt och lärorikt att få en inblick i silversmide, och att se hur de hade det i sin verkstad på HDK. 

Jag valde att tillverka en nätt silverring som skulle vara rundad till formen.

Svarvning - Ljusstakar

Försök 2 och 3 - Pröva och ompröva

Jag tog en ny bit trä och gjorde samma förberedelser som jag gjorde med den första biten. Men denna gången förborrade jag även ett värmeljushål med hjälp utav pelarborren innan jag började bearbeta den i svarven. Jag hade min första ljusstake som mall framför mig när jag svarvade, i detta stadiet tänkte jag att de skulle bli en trio ljusstakar, i olika storlekar men med liknande former. Det gick bra att svarva, ibland högg skärstålet fast i materialet och jag fick svarva lite till för att få det jämnt på nytt.

Under bearbetning.

Jag påbörjade sedan en tredje ljusstake, även denna träkub förberedde jag och förborrade hål för ett värmeljus. När jag var klar med mina ljusstakar satte jag fast dem i svarven på nytt och slipande dem med sandpapper. Först med ett grövre och sedan finare och finare.

Slutligen valde jag att betsa och lacka de två sista ljusstakarna.
(I skrivande stund står de på torkning)

Betsade

Lackerings hjälparen

Ny lackade

Jag beslutade mig för att den första ljusstaken inte skulle få bli någon ljusstake utan endast ett första försök.

Svarvning - Svarva i torrt trä

Försök 1 - Ljusstake

Efter mitt försök med svarvning i fuktigt trä så ville jag testa att svarva i torrt trä.
Vi hade innan vi började svarva förberett träbitar i torrt trä genom att markera ut mitten i ena botten med en syl och mitten på den andra botten med ett kryss. Sedan hyvlade vi bort kanterna så att kuben blev åttahörning istället för en fyrhörning.

 

 

Jag tog min förberedda träbit och började experimentera på träbiten med skärstålet i svarven. Under tiden som jag svarvade bestämde jag mig för att träbiten skulle formas till en hög ljusstake till ett värmeljus. Till slut var det inte så mycket material kvar på ljusstaken, den var väldigt smal och kändes vinglig när jag ställde den på ett plant underlag. 

Innan slipning

Efter slipning

När jag visade upp den för Markus och sa att jag tänkte att det skulle bli en ljusstake sa han att det hade varit bättre om jag hade gjort hålet för värmeljuset först. Nu skulle det vara svårt att göra hålet utan att det skulle bli märken på ljusstaken av att man spände fast den. 

Jag beslutade mig för att pröva igen... 

Svarvning - Introduktion till tekniken

Skål

Inom svarvning var jag helt novis men jag blev snabbt exalterad över hantverksteknikens möjligheter. På introduktionen till svarvning fick vi prova att svarva i färskt björkträ. Vår uppgift var att tillverka en skål av materialet. Det var stundtals utmanande att få till rätt sorts svarvning, att inte skrapsvarva utan skärsvarva. Jag bearbetade skålens utsida och sedan dess insida.

Skålen blev mindre än jag hade trott från början. Så fort jag råkade vinka skärstålet fel hög stålet i materialet och jag fick bearbeta bort material för att få skålens yta jämn igen. Vi hade även blivit varnade för att ta bort för mycket material i botten, vilket kunde orsaka hål, jag applicerade denna varning på hela skålen och kände mig klar med den när den var ca 0,5-1 cm tjock. Jag var rädd att ta bort för mycket material så att skålen skulle bli för tunn och klen. 

När jag kom tillbaka dag 2 hade min skål spruckit när den torkat. Jag fick då veta att om jag gjort den tunnare hade risken för sprickor minskat samt om jag hade låtit den torka långsamt i till exempel en påse. Varför kunde jag inte fått denna information när jag kom och sa att jag tyckte att jag var klar med skålen? Hör det till kunskap som jag förväntas ha som nybörjare? 

Jag hade gärna svarvat en ny skål om tiden hade räckt till under kursen. Jag tror däremot att svarvning är en teknik som jag skulle vilja fördjupa mina kunskaper i.

Utsidan klar.

Limfogning - Pröva och ompröva

Bricka

För att utveckla mina kunskaper inom limfogning valde jag att göra ytligare en limfog. Denna gången testade jag att göra lamellerna smalare samt att jag bytte trämaterial, istället för furu provade jag ek.  

Den största skillnaden som jag upplevde när jag tillverkade limfogsplattorna i olika material var att ek var ett hårdare material och inte kunde bearbetas lika hårt (max 1,5 mm åt gången) i hyveln som furu.

Av limfogen i ek tillverkade jag en bricka. Eftersom jag ville att brickan skulle var så lätt att bära som möjligt valde jag att hyvla den ganska tunn. Jag tillverkade en ram som jag satte på brickan för att saker som man lägger på den inte ska glida av.

Limfogning - Låda

Förvaringslåda

I introduktionen till maskinerna så fick vi bearbeta varsin bit furuplanka ca 50 cm lång. Jag bearbetade plankan med rikthyveln, planhyvel, justeringssåg och sågade den till lameller med bandsågen. Sedan sammanfogade jag lamellbitarna till en limfogsplatta. 

Illustration av furuplankan sågad i bitar. 

Trekanten ritas på plankan innan sågning för att man ska kunna hålla reda på hur bitarna satt ihop från början (hur plankans träfibrer ligger). De röda och blå prickarna hör ihop med nästa bild för att illustrera hur man lägger ut bitarna för att få ett så plant slutresultat som möjligt. 

Jag valde att tillverka en låda med lock utav min limfogsplatta. Jag gjorde en skiss och drog igång. Arbetet med lådan flöt på smidigt och jag känner mig nöjd med den.

Jag valde att utforma locket till lådan annorlunda. Jag ville gärna kombinera material och tekniker och kom på ett sätt att göra detta på. Jag bestämde mig för att göra en genomskinligt lock som jag skulle dekorera med en text i korsstygn.

Jag sågade ut en bit plexiglas, jag använde mig till en början av en maskinell kontursåg men den gjorde glaset för varmt så plasten smälte ihop bakom sågklingan, istället använde jag mig utav en japansåg. Det fungerade bra. Svårigheten med plexiglasskivan var att jag inte visste exakt hur stor jag skulle göra den. Jag sågade om flera gånger innan jag fick den i ett mått som passade min låda.

Jag skissade en text på ett rutat papper som jag sedan ”täckte” med kryss, de tänkta korsstygnen. Jag valde att göra ganska stora kryss eftersom jag inte visste hur väl plexiglasskivan skulle acceptera borrmaskinens hål. Det gick över förväntan att borra hål i plexiglaset. Jag tog med glaset hem och sydde korsstygn på det på kvällen.

Jag hade en tanke om att träramen som skulle omge plexiglaset skulle få runda kanter med hjälp utav fräsen, samt att jag skulle fräsa ur där glasskivan skulle ligga. I verkligheten blev denna processen en stor säkerhetsrisk. Mina bitar var små och fingrarna kom väldigt nära bordsfräsen (och bitarna var svåra att spänna fast på ett bra sätt på överhandsfräsen). Efter några försök gav jag upp och tänkte om. Jag bestämde att ramverket skulle ligga på lådan istället för att täcka lådans kant.

Slöjdsalens maskiner

Maskiner

Okej, det är bara att erkänna! Stora maskiner som låter mycket och kan orsaka stor skada var inte mina favoriter när kursen började. Jag var rädd för dem och tyckte att det var så otäckt att ha fingrarna nära band- och cirkelsågen (justeringssågen). Men efter god handledning och stöd från kurskamrater manövrerar jag nu alla maskiner i slöjdsalen själv, och med glädje dessutom! Jag älskar hur de kan hjälpa mig i min framställning av föremål genom att kapa, klyva, hyvla, borra och slipa. Jag känner mig trygg och säker när jag använder dem och gillar hur de erbjuder möjligheter som jag tidigare tyckte begränsade min skapandeprocess.  

Kjolar - Pröva och ompröva

Mina kjolar och deras olikheter

I ett försök till att fördjupa mina kunskaper inom klädsömnad ville jag testa att göra en kjol till fast nu med några förändringar som jag vid första försöket inte blivit så nöjd med.

Förändringar:

1.      Jag kände att det blev väldigt mycket tyg i min helcirkelkjol. Känslan som jag fick när jag hade på mig kjolen kändes långt från min vanliga klädstil. Jag valde därför att göra nästa kjol till en halvcirkelkjol.

2.      Jag blev inte nöjd med knäppanordningen på den första kjolen. Eftersom kjolen blev för vid runt midjan valde jag att fästa tryckknappar för att få den i rätt mått, denna lösning blev inte så snygg. I efterhand skulle jag istället ha sprättat bort linningen och dragkedjan och sytt in kjolen riktigt. På halvcirkelkjolen (som också blev för vid runt midjan) valde jag därför att sy in den innan jag gick vidare med dragkedjan.

Jag har funderat på varför kjolarna blivit för stora i midjan. Jag har kommit fram till att det är för att jag är rädd för att de ska bli för små, att jag har en rädsla för att de inte ska passa och att det är lättare att sy in dem än att lägga ut dem. När jag gjorde radieuträkningarna på kjolarna räknade jag på två olika sätt. På helcirkelkjolen tog jag mina geometrikunskaper till hjälp och beräknade radien på en cirkel (min midja), medan jag på halvcirkelkjolen gjorde beräkningen ”radie=1/3 av omkretsen “. På helcirkelkjolen tyckte jag att hålet som blev när jag klippte i tyget kändes för litet när jag provade det, därför la jag till en centimeter på radien, det var nog detta beslut som gjorde kjolen ganska många centimeter för stor.   

3.      Som en fördjupning och förändring valde jag på halvcirkelkjolen att lära mig sy en dold dragkedja istället för en vanlig dragkedja,

4.      samt att halvcirkelkjolen fick två fickor till skillnad från helcirkel kjolen.

Jämförelse bilder kommer här när båda kjolarna är helt klara!

Bilder:

Rosa kjol = första kjolen, vit kjol = andra kjolen

Förändringar:

1.
Helcirkelkjol vs. Halvcirkelkjol

2. Knäppanordningar
3. Dold dragkedja
4. Fickor på den vit kjolen
(Sitter precis under den dolda dragkedjan på sista bilden)

Lappteknik - Trekantsmönster på kudde

Lappteknik - Trekanter

Lappteknik är något som jag känner mig ganska trygg med så för att utmana mig lite valde jag att pröva lapptekniken ” paper piecing” till långsidorna på en av mina necessärer (se tidigare inlägg), samt att göra en kudde med lappteknik som bestod av trekanter.

I följande text kommer jag att skriva om mitt arbete med kudden.

I idéutvecklingsprocessen försökte jag skissa på hur jag ville att kudden skulle se ut när den var klar. Jag hade bestämt mig för att kudden skulle bestå utav trekanter som möttes fyra och fyra, och bildade kvadrater. Det var svårt för mig att skissa något bestämt mönster eftersom jag sedan tidigare sömnadsprojekt hade kvar en mängd tygbitar i olika färger och mönster som jag ville använda mig utav. Istället började jag experimentera med lapparna tills jag hittade en mönster kombination som estetiskt tilltalade mig. Vit, blå, vit, och en mönstrad ljusblå.

När jag hade ett antal rutor, av ihop sydda trekanter, började jag planera hur jag ville att mönstret skulle bli. Jag la ut dem framför mig och började planera. Slutligen kom jag fram till att om jag la ut den första rutan och den blå trekanten placeras uppåt skulle följande rutas blå trekant roteras 90 grader åt vänster, och så vidare.  

När jag hade bestämt hur mönstret skulle utformas började jag sy ihop mina bitar, en rad i taget. Men jag blev inte nöjd med utseendet på de ihop sydda raderna. Jag övervägde fördelarna och nackdelarna om hur vida jag skulle bry mig om att det blev snett och att rutorna inte hamnade kant i kant. Jag beslutade mig för att börja sprätta. I min redigeringsprocess behövde jag få rutorna lika stora för att kunna få dem exakt kant i kant när jag sydde ihop dem. Jag klippte en av rutorna runt kanterna och använde sedan den rutan som mall när jag klippte runt alla de andra rutorna för att få dem lika stora.

När kudden hade fått en färdig fram- och baksida kände jag i min framställningsprocess att något saknades för att kudden skulle kännas helt klar. Jag beslutade mig därför för att tillverka garntoffsar i liknade blå nyanser som återfinnes i kuddens mönster, och fäste dessa i kuddens hörn.

Jag känner mig nöjd med kudden och mitt lärande i arbetsprocessen. I arbetet med kudden har jag fått öva på noggrannhet och precision, två färdigheter som är viktiga i arbetet med lappteknik, och många andra hantverkstekniker.

Necessär - En sista necessär

Necessär i vaxduk

Slutligen ville jag testa att sy en necessär i vaxduk. Jag använde mig utav en bit genomskinlig vaxduk som jag hade hemma för att jag tänkte att det skulle passa bra till en necessär just för att man då kan se in i necessären vad man har i. 

Att sy i vaxduk är roligt, det är något jag gjort tidigare. Materialet är lätt att arbeta i och trådar sig inte (man behöver inte sicksacka kanterna). När jag syr i vaxduk syr jag med ganska långa stygn. Del för att om jag gör fel vill jag ha lite hål i plasten och för att det känns som att den blir mer hållbar om sömmarna inte består av för många hål. 

Jag stötte inte på några svårigheter när jag sydde necessären. Det gick snabbt, tog mig ca en timme. 

Att sy necessärer har varit roligt och det är något som jag absolut kommer att göra igen. 

Kjol - Cirkelkjol

Cirkelkjol

I veckan har jag sytt en cirkelkjol. Jag fick idén från en kurskamrat som sagt att hon skulle sy en cirkelkjol och kände då att jag också skulle vilja prova att sy en.

De delar som varit svåra för mig under arbetsprocessen var att beräkna radien samt att sy dragkedjan. Radien var svår för att jag inte hade någon tydlig mönsterbeskrivning till kjolen att gå efter. Jag visste inte om jag skulle lägga till sömsmån eller ej. För att få hjälp letade jag runt bland bloggar. Jag hittade då en blogg som beskrev att omkretsen ska vara lika med midjemåttet plus 2 cm, rörelsevidd kallade hon det. Jag tyckte att hennes beräkningar var rimliga och utgick från det när jag planerade mina klipp i tyget.

Den andra delen som jag tyckte var svår var hur jag skulle göra vid kjolens dragkedja. Jag ville dölja dragkedjan men visste inte hur jag lättast skulle göra det. Igen så letade jag bland bloggar och hittade en bildbeskrivning som gav mig tips på hur jag kunde få ihop det snyggt.

Bildbeskrivning på dold dragkedja. Från http://www.tygbloggen.se/uncategorized/hur-du-syr-en-cirkelkjol/

När kjolen var klar och jag provade den tyckte jag att den satt för löst runt midjan. Jag nålade då in den bak till och fäste tryckknappar. Denna lösning blev bra och kjolen sitter nu där den ska.

Skiss på min kjol.

Innan jag klippte i tyget vek jag det två gånger, så jag klippte ut en fjärde del.

Linningen pressade jag ihop med ett mellanlägg som hade klister på båda sidor. 

Jag planerade hur jag skulle sy fast min linning genom att ställa den på rätt plats. Eftersom hålet var större än linningen bildades veck när jag nålade ihop det. Jag fördelade vecken jämt runt kjolhålet. 

Planeringsfas över den dolda dragkedjan. 

Klar!

Källor:

http://www.tygbloggen.se/uncategorized/hur-du-syr-en-cirkelkjol/

http://fredrikapavinden.com/2017/august/sy-cirkelkjol-2.html

Gästspel - Luffarslöjd

Invigning av Salong Prima

https://www.salongprima.se/

I fredagskväll skulle jag på invigningen av Salong Prima. Jag hade länge lurat på att använda luffarslöjd till att tillverka en skylt och att skriva skrivstil med ståltråd. En gåva till invigningen blev ett bra tillfälle att testa det på. Min tanke var att sammanfoga stålringen med skriften med hjälp utav lödning, men efter många försök och när tiden tog slut för mig beslutade jag mig för att istället surra ihop det med fin ståltråd. Jag blev nöjd med resultatet. Jag tvivlar på att det hade blivit lika fint om jag hade lödat som jag hade tänkt.